Bermudatriangeln har alltid varit ett ämne som fascinerar både forskare och vetenskapsentusiaster. Detta stora havsområde på 700 000 km² ligger i norra Atlanten, mellan Florida och Puerto Rico (se vetenskaplig skiss nedan). Sedan 1800-talet har flera fartyg och flygplan försvunnit där, vilket har väckt nyfikenhet inom sjöfartsvärlden. Men forskarna är idag överens: dessa klimatiska händelser kan förklaras med kända naturliga och vetenskapliga fenomen.
En engelsk oceanograf framför hypotesen om skurvågor. Dessa gigantiska havsformationer uppstår när flera stormar möts och interagerar, och kan nå upp till 30 meters höjd. Under sådana förhållanden kan ett fartyg sjunka på några ögonblick, utan möjlighet att manövrera. Regionen ligger dessutom i ett område där Golfströmmen, en kraftig varm havsström, cirkulerar med hög hastighet. Denna svallvåg kan förstärka stormarnas kraft och göra navigeringen svår. Havsbottnen är också mycket ojämn: här finns djupa abyssala slätter och undervattensförkastningar, vilket komplicerar sökandet vid skeppsbrott.
När det gäller flygtrafiken påminner forskaren om att området regelbundet drabbas av tropiska stormar och orkaner som orsakar kraftiga turbulenser. Därtill kommer magnetiska avvikelser som kan störa navigationsinstrumenten tillfälligt, samt en betydande risk för mänskliga fel i samband med den höga trafiken av kommersiella och militära flygplan.
Analyser från den amerikanska kustbevakningen påminner om att det inte finns fler problem i Bermudatriangeln än i andra regioner i världen där sjö- och flygtrafiken är tät. Med andra ord är denna del av Atlanten inte exceptionellt farlig: de fenomen som observerats beror helt enkelt på oceanografi, meteorologi och navigering.
