Paleontologivärlden har lagt till en ny art i sina register som förändrar förståelsen av marina reptiler från juraperioden. I åratal förvarades ett fossil som upptäckts i Holzmaden, sydväst om Tyskland, i arkiven på Naturhistoriska museet i Stuttgart utan att man kunde fastställa vilken art det tillhörde.
Nya studier har gjort det möjligt att identifiera detta exemplar som tillhörande en art av plesiosaurier, en grupp marina reptiler som levde samtidigt med dinosaurierna för cirka 183 miljoner år sedan. Analysen av dess skelett har avslöjat egenskaper som inte tidigare hade registrerats, vilket har gett mycket relevant information.
Vilken är den nya arten som ett 183 miljoner år gammalt fossil har avslöjat?
Fossilet som är huvudpersonen i denna artikel tillhör gruppen plesiosaurier, marina reptiler som kallas ”roddödlor” på grund av sina extremiteter som är anpassade för simning. Exemplaret, som döpts till Plesionectes longicollum, utmärker sig genom en hals på 125 centimeter i ett skelett på nästan tre meter.
Studien publicerades i tidskriften PeerJ och enligt de forskare som var involverade delades dessa reptiler in i två huvudkategorier: de med korta halsar och stora huvuden, och de med små huvuden och långa halsar.
Plesionectes longicollum tillhör den senare kategorin, vilket gjorde att den kunde röra sig smidigt i vattnet och fånga byten som fiskar.
Studieens medförfattare, Sven Sachs, påpekar att den, liksom alla plesiosaurier, var en effektiv simmare och att dess föda huvudsakligen bestod av marina organismer. Fyndet bekräftar att dessa reptiler hade en viktig position i de marina ekosystemen under jura och uppvisade unika anpassningar bland de plesiosaurier som hittills är kända.
Ett fossil som studerats i årtionden
Exemplaret upptäcktes 1978 i Holzmaden, ett område av stor paleontologisk betydelse, 35 kilometer sydöst om Stuttgart. Sedan dess har fossilet förvarats i samlingen på Stuttgart State Museum of Natural History, där det har undersökts vid flera tillfällen.
Trots detta kunde man inte identifiera arten på grund av exemplarets unga ålder och bristen på tydligt urskiljbara benegenskaper.
Först med hjälp av nya metoder, som inkluderar undersökning av fossiliserade mjuka vävnader och nya tekniker för benutvärdering, har man kunnat fastställa att det rör sig om en ny art, vilket utvidgar kunskapen om plesiosauriernas mångfald i Europa.
Forskarna betonar att denna art ger viktig information om plesiosauriernas tillväxt och utveckling, vilket gör det möjligt att skilja mellan stabila anatomiska drag som definierar nya släkten och arter.
Plesionectes longicollum: egenskaper och klassificering av denna nya art
Den nya släktet och arten fick namnet Plesionectes longicollum, som kombinerar grekiska och latinska ord och betyder ”nära simmare med lång hals”. Skelettet, som är nästan komplett, har bevarat cirka 43 halskotor, 20 ryggkotor och 39 svanskotor. Fossilet tyder på att djuret var cirka 3,5 meter långt när det levde.
Förutom skelettet har avtryck av mjuka vävnader runt halsen, svansen och bakbenen bevarats. Dessa rester gör det möjligt att dra slutsatser om dess färg och kroppsstruktur, vilket ger en mer fullständig bild av hur detta marina reptil såg ut.
Enligt paleontologen Ida Bonnevier Wallstedt levde plesiosaurierna ”i större delen av världen” och var en mångfaldig grupp under juraperioden, fram till dess att de dog ut för 66 miljoner år sedan. Plesionectes longicollum är ett exempel på hur paleontologisk forskning kan identifiera en ny art även årtionden efter att fossilet hittades.
Ett nytt bidrag till utvecklingen av marina ekosystem
Upptäckten av denna nya art bidrar också till att rekonstruera den evolutionära historien för havet under juraperioden. Regionen Holzmaden har redan gett fossiler av minst fem olika arter av plesiosaurier, och identifieringen av Plesionectes longicollum kompletterar en del av pusslet om den marina mångfalden under den tiden.
Experterna är överens om att detta fynd understryker vikten av att studera välbevarade fossil och granska dem med moderna tekniker. Varje ny analys kan avslöja egenskaper som tidigare gått obemärkta förbi, vilket gör det möjligt att beskriva en ny art och förbättra förståelsen för biologin och ekologin hos forntida marina reptiler.
Sachs drar slutsatsen att fyndet inte bara utökar katalogen över plesiosaurier, utan också illustrerar hur de marina ekosystemen under juraperioden bestod av en mängd olika former som var anpassade till livet i vatten.
