Barnet, som var allergiskt mot ägg, fick Propofol, ett bedövningsmedel som innehåller ägglecitin, utan att en fullständig preanestesiologisk undersökning hade gjorts, utan adekvat övervakning eller anestesiologisk registrering och med försenad akutvård
Högsta domstolen har höjt ersättningen som försäkringsbolaget Agrupación Mutual Aseguradora (A.M.A.) måste betala till föräldrarna till ett barn som drabbades av mycket allvarliga neurologiska följdskador till följd av hjärt- och andningsstillestånd under en magnetkameraundersökning, under sedering, på en klinik i Valladolid, till totalt 1,2 miljoner euro.
Högsta domstolens dom bifaller den extraordinära överklagan som lämnats in av offrets föräldrar, med hjälp av advokaten Santiago Díez från föreningen ”El Defensor del Paciente”, i det förfarande som inletts på grund av processrättsliga överträdelser, och fastställer att A.M.A. är skyldigt att betala 600 000 euro i skadestånd, plus dröjsmålsränta enligt artikel 20 i lagen om försäkringsavtal (LCS) från dagen för händelsen – den 5 december 2012 – till dess att ersättningen betalats ut (ytterligare 614 000 euro).
Högsta domstolen straffar därmed A.M.A.:s förhalning och höjer ersättningen för läkarfel mot en minderårig till över 1,2 miljoner euro, ett uttalande som rapporterats av Europa Press och som enligt El Defensor del Paciente utgör en milstolpe inom civilrättsligt ansvar inom hälso- och sjukvården, eftersom det rör sig om en mycket kontroversiell fråga som sällan avgörs till förmån för de drabbade i domstol. Dessutom innebär det en enorm ekonomisk påföljd, eftersom ränteintäkterna under nästan ett decennium mångdubblar det slutliga belopp som försäkringsbolaget måste betala, vilket vida överstiger en miljon euro.
Fallet går tillbaka till december 2012, då den 15 månader gamla pojken drabbades av hjärtstillestånd under en MR-undersökning under sedering på en radiologiklinik i Valladolid. Trots att han hade dokumenterade födoämnesallergier (ägg, komjölk, nötter och skaldjur), administrerades han Propofol, ett bedövningsmedel som innehåller ägglecitin, utan att en fullständig preanestetisk undersökning hade gjorts, utan adekvat övervakning eller anestesiregistrering och med försenad akutvård.
90 % FUNKTIONSHINDER
Barnet fick en funktionsnedsättning på 90 %, vilket ledde till att Madrids tingsrätt nr 91 fastställde försäkringsbolaget A.M.A.:s direkta civilrättsliga ansvar och dömde det att betala 600 000 euro plus ränta enligt artikel 20 i LCS från olycksdagen (5 december 2012).
Försäkringsbolaget överklagade domen, men avdelning 18 vid provinsdomstolen i Madrid bekräftade domen, men ändrade ränteberäkningsdagen till den 17 april 2017, vilket drastiskt minskade det totala beloppet för upplupen ränta. På detta sätt ålade provinsdomstolen föräldrarna den omöjliga bördan att bevisa från vilket datum läkarens försäkringsbolag hade kännedom om de omständigheter som låg till grund för talan, som om det var deras ansvar att anmäla skadan till försäkringsbolaget som läkaren själv hade tecknat.
Föräldrarna överklagade då genom sin advokat till Högsta domstolen på grund av processuella överträdelser och ifrågasatte denna ändring. Civilavdelningen biföll överklagandet och förklarade att artikel 20.6 i LCS fastställer att räntan löper från skadedatumet och det är försäkringsbolaget, och inte de skadelidande, som har bevisbördan för att visa att de inte kände till skadan, vilket i detta fall inte var fallet. Kammaren betonar att eftersom det rör sig om ett fall av oproportionerlig skada, hade försäkringsbolaget en särskild skyldighet att iaktta aktsamhet, varför det inte är trovärdigt att det inte kände till en så allvarlig skada.
Följaktligen upphäver Högsta domstolen delvis domen i appellationsdomstolen och bekräftar domen med ränta enligt artikel 20 i LCS från och med den 5 december 2012. Högsta domstolens dom återställer inte bara den korrekta tillämpningen av artikel 20 i LCS, utan medför också en enorm ekonomisk förlust: på ett huvudbelopp på 600 000 euro uppgår de ackumulerade dröjsmålsräntorna till nästan 614 000 euro, vilket höjer det totala beloppet till 1 214 000 euro.
Advokaten som har drivit målet, Santiago Díez, betonar att domen innebär ”ett avgörande stöd för skyddet av patienterna och försäkringsbolagens ansvar. Det erkänns att det inte räcker med att betala för sent: den omotiverade förseningen medför allvarliga ekonomiska konsekvenser. Det har inte bara skipats rättvisa för den drabbade familjen, i en ständig kamp för att de ansvariga ska betala för den försummelse som begåtts mot deras son, utan det har också skapats ett prejudikat som kommer att förhindra att försäkringsbolagen använder förhalningstaktik till skada för offren”.
I samma anda påpekar Carmen Flores, ordförande för föreningen, att ”det slutliga beloppet på över 1,2 miljoner euro är särskilt viktigt med tanke på de enorma behoven av medicinsk vård, rehabilitering, tekniskt stöd och permanent vård som ett barn med 90 % funktionsnedsättning kräver. Denna dom innebär inte bara en ekonomisk lättnad för familjen, utan också ett budskap om hopp och rättvisa för så många människor som befinner sig i liknande situationer och tvingas ta på sig en enorm ekonomisk börda till följd av de allvarliga konsekvenserna av medicinsk försummelse”.
