En domstol har dömt ägarna till en hyreslägenhet att betala 6 925 euro till sina grannar i lägenheten under för kostnader som uppstått på grund av en vägglusinfektion och att dessutom betala dem en ersättning på 9 000 euro för de skador som orsakats samt rättegångskostnaderna. Dessutom åläggs de att genomföra nödvändiga behandlingar genom ett företag som är specialiserat på skadedjursbekämpning för att utrota infektionen.
I beslutet från Balearernas provinsdomstol, som denna tidning har tagit del av, anges att skadedjursangreppet hade sitt ursprung i den svarande bostaden, som ligger på övervåningen och som hyrdes ut till andra eller tredje personer, ”eftersom det var mycket folk som kom och gick och de bar upp madrasser och andra föremål som de hämtade på gatan”. I fastigheten häckade och förökade sig vägglössen ”i övermåttan” tills de orsakade en sådan infestation att den drabbade de kärandes lägenhet, vilket enligt beslutet skedde via klädstrecken.
Domarna påpekar att de drabbade måste ”ersättas på lämpligt sätt” eftersom de inte har något medansvar för händelserna. ”De uppfyllde sin skyldighet genom att anmäla händelsen till bostadsrättsföreningen via dess ordförande, som direkt tog hand om kontakterna med lägenhetens ägare och som enligt sitt vittnesmål i rättegången kom att tycka att käranden var lite besvärlig (en åsikt som hon avfärdade när hennes bostad också drabbades senare och hon insåg vad en vägglusinfestation innebar). De anmälde också händelserna till tingsrätten, som arkiverade anmälan, och genomförde och betalade för bekämpningsåtgärder i hopp om att utrotas skadedjuren”, står det i domen. Av dessa skäl anser domstolen att de inte på något sätt har bidragit till att öka skadan, utan tvärtom ”har lidit en obestridlig moralisk skada, utöver den ekonomiska”.
Domarna hänvisar också till den ”känsla av maktlöshet” som kärandena upplevde, eftersom de var personer som led av sjukdomar och genomgick behandling för dessa. ”En situation som ersättning för moralisk skada rättsligt beaktar när det gäller just den oro, ångest och inre obehag som måste värderas för att ersättningen till dem som drabbats inte ska sluta med ekonomisk ersättning”, uttrycker domstolen.
