Ett arkeologiskt fynd i Österrike avslöjar en komplex av cirkulära strukturer från för 6 500 år sedan som kan förändra den förhistoriska Europas historia.
I åratal gömde ett till synes obetydligt fält i södra Österrike en av neolitikens bäst bevarade hemligheter. Under ett lager av odlad jord, osynligt för blotta ögat, låg spåren efter en civilisation som för alltid förändrade människans sätt att leva på den europeiska kontinenten. Nu har ett team av arkeologer avslöjat tre enorma cirkulära strukturer som inte bara utmanar vad vi trodde oss veta om den europeiska förhistorien, utan som också kan representera ett av de äldsta rituella centren som någonsin upptäckts i Centraleuropa.
Ett monumentalt fynd i Rechnitz
Den lilla kommunen Rechnitz i regionen Burgenland, nära gränsen till Ungern, har varit skådeplatsen för ett av de mest imponerande arkeologiska fynden på senare år. Inom ramen för Burgenlands regerings Masterplan Archäologie och som förberedelse för byggandet av en arkeologisk park och en neolitisk utställningsbyn, genomfördes utgrävningar som avslöjade tre stora Kreisgrabenanlagen – det vill säga cirkulära inhägnader omgivna av diken och vallar – som dateras till mellan 4850 och 4500 f.Kr., vilket gör dem äldre än Stonehenge eller pyramiderna i Giza.
Strukturerna har en diameter på mer än 100 meter och identifierades först genom geomagnetiska studier och flygfotografier mellan 2011 och 2017. Men först nyligen, genom utgrävningar på plats, har de kunnat studeras direkt och bekräftas som förhistoriska monument byggda av jordbrukssamhällen från neolitikum. Till skillnad från andra isolerade fynd är det som är verkligen extraordinärt med Rechnitz koncentrationen av tre monumentala anläggningar på samma plats, vilket tyder på att detta område fungerade som ett ceremoniellt, ekonomiskt och möjligen astronomiskt centrum av stor betydelse.
Ett nervcentrum under neolitikum
De arkeologiska utgrävningarna, som leds av Archaeologie Burgenland i samarbete med Wiens universitet och det specialiserade företaget PANNARCH, har inte bara avslöjat de cirkulära anläggningarna, utan också rester av bostäder, konstruktionsstolpar och keramik som bekräftar förekomsten av mänskliga bosättningar både under tidig och mellersta neolitikum. Detta tyder på att området var kontinuerligt bebott under flera århundraden, vilket sammanfaller med den tid då de första jordbrukssamhällena började organisera sig i bofasta samhällen.
Denna process, känd som den neolitiska revolutionen, innebar en vändpunkt i mänsklighetens historia: övergivandet av nomadlivet och övergången till jordbruk och boskapsskötsel som livsgrund. I detta sammanhang framstår de monumentala strukturerna i Rechnitz som fysiska symboler för en ny social ordning, där det gemensamma utrymmet, ceremonierna och kanske också astronomiska observationer fick en central betydelse.
Det mest fascinerande är att dessa strukturer inte var fästningar eller enkla avgränsningar av marken. Komplexiteten i deras tillträde, den geometriska planeringen och deras potentiella inriktning mot solfenomen som solstånden – något som observerats i andra liknande anläggningar som Goseck-cirkeln i Tyskland – pekar på en rituell eller symbolisk funktion som var djupt rotad i dessa samhällens tro.
Arkeologer arbetar med utgrävningen av cirklarna, som först identifierades tack vare flygundersökningar och geomagnetiska prospekteringar. Foto: Nikolaus Franz/Office of the Burgenland State Government
Ett fönster mot stenåldern
Arkeologerna som arbetar i Rechnitz har beskrivit denna plats som ett verkligt ”fönster mot stenåldern”, en metafor som blir meningsfull när man betraktar fyndets omfattning. De upptäckta strukturerna är av en sådan omfattning och sofistikation att de utgör en direkt utmaning för den linjära berättelsen om den europeiska kulturella utvecklingen, där civilisationerna i östra Medelhavsområdet eller Mesopotamien ofta tillskrivs en huvudroll.
Denna del av sydöstra Österrike visar att redan för mer än 6 500 år sedan var de centraleuropeiska samhällena kapabla att samordna stora kommunala ingenjörsprojekt med andliga, sociala och vetenskapliga implikationer. Till detta kommer förekomsten av keramiska redskap, brunnar och prover av jordbrukssediment, vars undersökning kommer att göra det möjligt att förstå hur jordarna och jordbruksmetoderna utvecklades under årtusendet.
De insamlade proverna kommer att genomgå bioarkeologiska och geologiska analyser i Wien, i syfte att rekonstruera den naturliga miljön och jordbruksdynamiken hos dessa första bosättare. Resultaten kan ge oöverträffad information om den ekologiska övergången under neolitikum och dess inverkan på dagens landskap i Burgenland.
Den framtida arkeologiska parken i Rechnitz
Fyndet har inte bara ett vetenskapligt värde: det kommer också att bli en ny motor för kulturturismen i regionen. Burgenlands regering har redan aviserat att man kommer att inrätta ett besökscenter tillsammans med en återskapad neolitisk by, där besökarna kan uppleva livet under 5000-talet f.Kr. och lära sig om de första jordbrukarnas tekniker, verktyg och levnadssätt på kontinenten.
Syftet är inte bara att locka forskare och nyfikna turister, utan också att främja historisk och miljömässig utbildning i en tid då rötterna till vår relation till jorden och den sociala organisationen får en ny betydelse. Centret kommer att fungera som utgångspunkt för temarutter, skolaktiviteter och informationsarrangemang, vilket gör en del av det förflutna som hittills varit begravt och glömt tillgängligt för allmänheten.
Rechnitz framstår definitivt som en av de mest lovande förhistoriska utgrävningsplatserna i Europa, inte bara på grund av sin ålder, utan också för sin förmåga att förändra vår uppfattning om historien och visa att för mer än sex tusen år sedan, i hjärtat av Europa, lämnade människor redan monumentala spår efter sig i världen.
