Detta 40 meter breda och 164 meter djupa mysterium har förbryllat forskare i över ett decennium. Nu verkar det som om förklaringen är helt annorlunda än vad man hittills har antagit.
2014 uppstod plötsligt en enorm krater på jordytan. Man har försökt förklara den med gasfickor och meteoriter, men nu tror forskarna att kratern orsakats av krafter djupt under jordytan.
2014 upptäckte forskare en enorm krater i Sibirien. Kort därefter hittades fler kratrar, och idag är totalt åtta liknande kratrar kända.
Några av kratrarna är upp till 40 meter breda och 164 meter djupa. Orsaken till deras bildande är fortfarande oklar, men det som är säkert är att de släpper ut stora mängder metan, en kraftfull växthusgas.
En hypotes är att de skapades av meteoritnedslag, medan andra forskare tror att orsaken kan vara uppvärmningen av permafrosten och smältningen av saltvattenfickor eller gasinnehållande jord.
Forskare har dock undrat varför detta fenomen endast förekommer i Sibirien – nu ger ny forskning svaret.
Ett internationellt forskarteam under ledning av Universitetet i Oslo har använt nya modeller för att studera de gigantiska groparna. Mer specifikt är groparna belägna på halvöarna Jamal och Gydan i nordvästra Sibirien.
Den mest vedertagna förklaringen till gaskratrar (GEC) är ytprocesser som tining av permafrosten.
Tiningen bekräftas av saltvattenfickor och nedbrytningen av metanklatrat, eller metanhydrat. Metanklatrat är vit porös is där metan är instängd i vattenisens kristallstruktur. Förklaringen ligger dock djupare.
Som en tung plugg
Genom att modellera permafrostlagren kom forskarna fram till att små, grunda gasfickor inte är tillräckligt kraftfulla för att skapa gigantiska kratrar.
Istället pekar allt på att stora underjordiska gasreservoarer – särskilt metan – pressas uppåt genom sprickor och förkastningar i marken, vilket skapar ett enormt tryck under den frusna marken.
När trycket blir för stort exploderar ytan och lämnar efter sig en vertikal krater som senare fylls med vatten och is.
Förkastningarna finns i områden med stora naturgasfyndigheter, och när de korsar sjöar och floder skapar de permanent upptinade områden i marken. De försvagar permafrostens struktur.
Det är dessa svaga punkter som gör att metan och värme kan läcka ut och skapa stora kratrar.
Även om klimatförändringarna inte är en direkt orsak till explosionerna, har de en indirekt inverkan på dem.
Varje gång vi dyker djupt ner i havet dyker nya extrema varelser upp ur mörkret. Lär dig mer om dessa märkliga varelser här:
Ett varmare klimat ökar antalet sjöar och upptinade områden, vilket försvagar permafrosten och underlättar utsläppet av gas.
Samtidigt släpper varje krater ut stora mängder metan, vilket ökar uppvärmningen och därmed kan orsaka en cykel som påskyndar klimatförändringarna.
