På en liten ö i Nordsjön dyker det upp allt fler falska tvåeurosmynt – och myndigheterna underskattar sannolikt den verkliga omfattningen.
På Föhr väcker just nu en pengaskandal stor uppmärksamhet. Många invånare på ön har nyligen kommit i kontakt med förfalskade tvåeurosmynt, som dyker upp i allt fler butiker och kassor.
Det som först såg ut som ett enskilt fall har enligt den lokala dagstidningen ”Insel-Bote” utvecklats till ett återkommande problem.
Glassförsäljare upptäcker den första ”falska tvåan”
”Insel-Bote” beskriver särskilt levande fallet med Marcel Engelmann, som i flera år har drivit en glassbar på Königstraße i öns huvudstad Wyk auf Föhr.
När han tog betalt upptäckte han nyligen en tvåeurosmynt som glänste på ett annorlunda sätt och kändes ovanligt lätt.
Hans misstanke bekräftades: Banken förklarade myntet som falskt. Engelmann informerade omedelbart polisen. Sedan dess är han särskilt vaksam – och han är uppenbarligen inte ensam.
Flera affärsmän på ön rapporterar nu att de också har tagit emot falska mynt. Det handlar alltid om samma typ av mynt: ett tvåeurosmynt från Estland med årtalet 2011.
Iögonfallande egenskaper – och ändå svåra att upptäcka
Förfalskningarna ser vid första anblicken ut som äkta. Men enligt rapporten från ”Insel-Boten” finns det flera kännetecken som man kan upptäcka.
- Den mässingsfärgade kärnan glänser mer och är mer gulaktig än på äkta mynt.
- Kantpräglingen är ovanligt enkel.
- I vissa fall kan man trycka ut mittdelen ur den silverfärgade ringen.
Vikten stämmer visserligen med drygt åtta gram, men många drabbade beskriver förfalskningarna som ”något lättare”. Polisen bekräftar också resultaten. Enligt rapporten har Landeskriminalamt i Kiel kontaktat för att undersöka de misstänkta mynten.
”Det är utan tvekan förfalskningar”, förklarar en talesperson, men ville av utredningsskäl inte avslöja några ytterligare detaljer för lokalpressen.
Varför just Föhr och Estland?
Valet av motiv överraskar inte experterna. Medan FOCUS online redan för en tid sedan rapporterade om förfalskningar som visade porträttet av prinsessan Grace Kelly och främst lurade samlare, har de aktuella förövarna en annan strategi. De satsar på vardagsmynt som inte sticker ut i den dagliga betalningstrafiken.
Tvåeurosmyntet från Estland är ett oansenligt mynt som mycket väl kan dyka upp i växelpengarna i svenska kassor. Just denna normalitet gör den attraktiv för bedragare:
Ingen räknar med en förfalskad ”estisk” – särskilt inte i en lugn semesterort som Wyk auf Föhr, där en glass och en kopp kaffe främst betalas med mynt.
Utredare manar till försiktighet
Enligt uppgifter från LKA är falska mynt sällsynta i Sverige, eftersom det är mycket arbetskrävande jämfört med att förfalska sedlar och vinsten är begränsad. Men man glömmer lätt bort hur billigt – och hur lukrativt – det är att tillverka sådana mynt.
Materialvärdet för en ”äkta” tvåeurosmynt ligger, beroende på råvarupriserna, på cirka 10 till 15 cent inklusive prägling, verktygsslitage, kvalitetssäkring, förpackning och logistik.
Totalt blir tillverkningskostnaden betydligt lägre än det nominella värdet på två euro – och med denna affärsmodell kan förfalskarna omvandla sin materialkostnad till en mångdubbelt större vinst.
Att hela partier av mynt nu dyker upp på en liten ö i Nordsjön som Föhr bör ge utredningsmyndigheterna anledning att fundera. Dessa mynt kan nämligen köpas på relevanta portaler i Asien till priser som ligger strax över det tryckta värdet på två euro vid enstaka beställningar – och med mängdrabatt kan köpeskillingen pressas betydligt under tvåeurosgränsen.
Med magnettricket kan du upptäcka falska tvåeurosmynt
Eisverkäufer Engelmann ger själv ett enkelt praktiskt tips i ett samtal med ”Insel-Boten”: Han håller en magnet mot mynten.
Medan äkta tvåeurosmynt inte reagerar är förfalskningarna magnetiska. Den som gör ett misstänkt fynd bör under inga omständigheter ge vidare myntet, utan överlämna det till polisen.
En talesperson för LKA vågar samtidigt blicka framåt: ”Med digitala betalningar kommer problemet med falska pengar att försvinna någon gång.” Men tills dess förblir myntmysteriet på Föhr ett irritationsmoment för både handlare och turister – och stoff för förstasidorna på den nord ön.
