En studie publicerad i Scientific American bekräftade förekomsten av ädelstenar som bildats i den nedre manteln. Dessa exceptionella kristaller ger nya ledtrådar om planetens inre dynamik och väcker ett växande vetenskapligt och kommersiellt intresse.
Upptäckten av diamanter som bildats på enorma djup förändrar vad vetenskapen visste om de extrema tryck- och temperaturförhållandena inuti jorden. Enligt en rapport från Scientific American har man identifierat exemplar vars sammansättning endast kan förklaras om de bildats cirka 700 kilometer under ytan, i den mystiska region som kallas nedre manteln.
Dessa diamanter med djup ursprung är verkliga geologiska sällsyntheter, eftersom det är nästan omöjligt för material som bildats på sådana djup att stiga upp till jordskorpan och förbli intakta under resan.
Analysen av några få prover – som experterna beskriver som praktiskt taget omöjliga fynd – har väckt nya frågor om hur de lyckades ta sig upp och överleva från planetens inre.
Vetenskapliga metoder som använts för att bekräfta bildandet av dessa diamanter
För att dechiffrera ädelstenarnas verkliga ursprung har forskarteamen använt avancerade tekniker. Analysen omfattade spektroskopi och tomografi, vilket gjorde det möjligt att observera de mineralinnehåll som fångats in i diamanterna, oförändrade spår av deras bildningsmiljö, enligt rapporten i Scientific American.
Dessa inneslutningars beskaffenhet stämmer endast överens med tryck och temperaturer som förekommer på djup över 600 kilometer. Experterna har samlat in prover från olika gruvor och använt internationella laboratorier för att återskapa förhållanden som liknar dem i den nedre manteln, vilket bekräftar det kemiska och fysiska beteendet som observerats i de verkliga proverna. Studierna kombinerar geokemiska data och fysiska modeller av jordens inre dynamik.
Konsekvenser för förståelsen av de geologiska processerna i jordens inre
Bekräftelsen av dessa diamanter tyder på att transporten av material från djupa zoner till jordskorpan är mer effektiv och aktiv än man tidigare trott, enligt Scientific American i sin artikel.
Processen kräver att diamanten transporteras genom snabba vulkanutbrott, så kallade kimberlitter, som lyckas föra kristallerna till ytan innan de genomgår förändringar som förändrar eller förstör dem.
Förståelsen av denna mekanism hjälper till att förklara den vertikala rörligheten hos material på jorden och överföringen av element mellan olika geologiska lager. Dessutom ger den information som finns lagrad i diamanterna data om kemin och temperaturen som rådde i det geologiska förflutna, vilket berikar modellerna om planetens utveckling.
Unika fysiska och kemiska egenskaper hos dessa diamanter
Till skillnad från ytliga diamanter innehåller diamanter med djup ursprung exceptionella inneslutningar och en speciell kristallstruktur, som härrör från extrema tryck- och temperaturförhållanden.
Analyserna som nämns av Scientific American avslöjade förekomsten av sällsynta mineraler, som endast bildas i den nedre manteln och bevaras intakta tack vare det skydd som diamantmatrisen erbjuder. Detta gör det möjligt för forskare att få tillgång till tidskapslar från den geokemiska miljö där de bildades.
Dessutom kan dessa diamanter uppvisa isotopiska variationer som fungerar som fingeravtryck från deras resa från djupet.
Upptäcktens inverkan på ädelstensindustrin och geologisk forskning
Upptäckten av dessa unika ädelstenar har väckt ett förnyat intresse för diamantindustrin, både på grund av deras sällsynthet och deras potentiella kommersiella värde, enligt artikeln i Scientific American.
Utöver sin glans i smycken har dessa diamanter blivit verkliga tidskapslar för vetenskapen. Deras sammansättning ger direkt bevis på jordens inre dynamik och ger geologer ett unikt verktyg för att rekonstruera planetens förflutna och dechiffrera kemin i regioner som aldrig skulle kunna utforskas direkt.
Konsekvenserna återspeglas både på marknaden för ädelstenar och i framstegen inom vetenskaplig kunskap, vilket väcker nya frågor om bildandet och
